gick ut och vandrade. planlöst.

jag är inte alls trött. inte ens lite.
det var länge sedan jag kände mig såhär upprymd och själaglad.
nu ska jag somna till loney dear,
med världens största leénde på läpparna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0