Carolina Olsson

I fredags när vi var på väg till Kalles och klev ur taxin så träffade vi på några som kallade sig för "Kristna på stan". De stod och bjöd alla packade ungdommar på fika. Man fick bullar, varm saft och korv och grejer. De sa typ ingenting heller. Jag trodde verkligen de skulle passa på att ösa gud över oss men de gjorde de inte. De klappade mig bara på axeln. Snacka om ett otacksamt jobb. Det får inte ens betalt för det. Jag sa i allafall tack.

Vill de som visa att kristna är snälla och bjuder på fika och accepterar alla människor som de är? Även om man är full? Det måste ju vara en tanke med att de står en fredagnatt liksom. De vill att man ska vara full när man träffar dem. Annars skulle de väl stått en tisdag förmiddag liksom och visa att kristna är snälla och bjuder på fika.

Sen när jag vaknade på lördagen såg jag att jag hade infomationsblad om gud i väskan. Så ironiskt. Ligger där och är jättebakis och läser om gud. "åh, jag har syndat. gud jag ansluter mig till de kristna. välsigna mig och förlåt mig" Vill inte driva med de kristna men jag förstår inte riktigt vad tanken är. Jag är nog kristen själv. Jag vet inte. Har inte funderat så mycket på det. Jag ber när jag vill ha en trygghet. Det finns som i mig pga min barndom. Kyrkan och kyrkis och allt vad det var.

Ja, jag vet inte vad jag vill säga med det här inlägget egentligen. Det var ju snällt av dem och jag blev verkligen jätteglad för den där bullen. Tjoho för kristna på stan men. ja. jag vet inte :p Kan inte låta bli att reflektera över hela grejen.