Carolina Olsson

Tog 10:45 bussen från Piteå. Skönt att komma iväg relativt tidigt. Även om att åka buss i fem timmar är jättetråkigt så är det ganska skönt också. Slappna av, läsa, lyssna på musik och bara fundera. Det var vansinnigt mycket folk idag i bussen. I Luleå började jag bli ganska less på hunden som skällde hela tiden. Förbannade hund, hade du ingen matte/husse som kunde säga åt dig? Sen var den en gubbe som satt bakom mig och skrämdes med sina plötsliga och högljudda nysningar. Annars var det ganska lugnt. ELLER NEJ! Det var en liten tjej som satt längst fram och sjöng en evighetssång.

Den gick såhär: "En elefant balanserade, på en liten liten spindeltråå-åd. Det tyckte han var så intressant. Så han gick och hämtade en annan elefant. TVÅ elefanter balanserade osv osv osv"

Typ en miljard balanserande elefanter senare så sa äntligen mamman åt henne att vara tyst. Sen ångrade hon sig och frågade om hon inte kunde sjunga en julsång istället.


Då sa flickan: Jovisst. Jag ska sjunga om elefanternas jul!
JÄVLAFAN! Vad är det med henne och elefanter?!?!


Det är i allafall skönt att vara hemma och skönt att få träffa de fina människor som jag verkligen litar på och har saknat så sjukt mycket. De sista dagarna var sjukt tunga och jag vet inte om jag någonsin känt mig så deppig.
Jag älskar 1:a Januari. Nytt år och nya tag! Det känns som att börja skriva i en helt ny bok. Den gamla som är fylld av kladd slänger man bara bort.